Making it in Los Angeles

Jag vet inte riktigt vart man ska borja eller hur man ska skriva ett sadant har inlagg, men jag kanner att jag maste beratta och kanske aven forklara lite. Det har beslutet ar ingenting som jag har tagit over en natt eller baserat pa en enskild incident, utan det har ar ett beslut som har vuxit fram med tiden. Jag och Mike ska separera. 

Det har beslutet var nagot av det svaraste jag har gjort och det har verkligen varit en kanslomassig berg-och-dalbana. Aven om jag ar saker pa att det har ar absolut det basta for bade mig och honom just nu, sa kanns de sorgligt att vi inte fick forhallandet att fungera fullt ut. Vi har trots allt varit tillsammans i nastan 4 ar, och under dessa aren varit med om en hel del och upplevt mycket tillsammans. 

 

Trots att det har varit ett tufft beslut att ta och skrammande att vanda hela ens varld upp och ner, sa ar det ett steg som behovdes tas. Jag ar otroligt stolt over hur moget vi bada har hanterat situationen, och det finns ingen tvekan om att vi alskar varandra och ar vanner i grund och botten. Jag tror att denna separation och tid ifran varandra kommer antingen att hjalpa oss inse att vi kan vara lyckligare pa varsitt hall, eller att vi nagonstans pavagen tappade bort varandra och tog den andra personen for givet. 

 

Jag ar glad att vi inte bryter upp pa grund av otrohet eller logner, utan det ar sa enkelt som att vi har tappat bort varandra i forhallandet. Vi bada har tappat orken att kampa och forhallandet har pa sista tiden gatt pa ren automatik (om ens det). Det ar helt enkelt inte rattvist mot varken mig eller honom att fortsatta pa samma vag. 

 

Sa nu var det sagt, vi har gjort slut och kommer att separare under Maj manad. Det ar mycket praktiska detaljer som ska losas, ny lagenhet ska hittas, mobler ska flyttas, ny bil kopas (lease'as?) och ett eget liv skapas. Precis allt det dar kanns skrammande och nervost, men det ar nog precis det jag behover just nu for att hitta tillbaka till mig sjalv igen. Mer uppdateringar kommer.