Jag kan inte förstå att jag inte kommer vara i usa till hösten. Det känns jätte roligt att komma hem och träffa alla, men samtidigt så lämnar jag min pojkvän och min andra halva som jag har spenderat så extremt mycket tid med de senaste tre åren. Hur fan ska detta gå. Alla har sina liv som rullar på hemma i Sverige, förutom lilla mig som kommer att få börja om från början och försöka bygga upp någonting. Fan vad allt känns jobbigt just nu. vill bara gråta (vilket jag också gör lite då och då). men ska försöka att inte tänka på det nu, utan njuta av sista veckan så mycket som möjligt. ser så klart jätte mycket fram emot att träffa alla hemma, tro ingenting annat :)